Betesutfodring av mjölkkor

Mjölkkornas betesperiod är i bästa fall en kostnadseffektiv utfodringsperiod på mjölkgården. Vid beräkningen av kostnadseffektiviteten ska man ändå beakta betets utforskade effekter på mjölkproduktionen och halterna. Det är bra att planera tillskottsutfodringen noga enligt betesstrategin och bland annat se till att korna får rätt mineralutfodring.

Säsongvariation i mjölkens halter

Mjölkens halter går i regel ner till sommaren. Den största svackan sker i medeltal i juli. Bidragande faktorer till att halterna minskar är värmestress hos korna, betesutfodringen samt ljusmängden, som påverkar kons fysiologi. Mjölkens proteinhalt sjunker om sommaren i medeltal 0,2 %-enheter och mjölkens fetthalt sjunker 0,3 %-enheter.

Betesgång på heltid eller deltid?

Enligt undersökningar äter mjölkkor mera ensilage än betesgräs. Vid en jämförelse mellan heltidsbetesgång och deltidsbetesgång märktes, att det totala intaget av vallgräs vid betesgång på heltid är mindre och EKM-produktionen lägre än vid betesgång på deltid (Sairanen, Juutinen, Kajava 2012). Det att torrsubstansintaget minskar då korna äter betesgräs är den huvudsakliga förklaringentill att halterna och EKM-produktionen minskar.

Övergång toll betesutfodring

Övergången från stallutfodring till betesutfodring ska göras stegvis, eftersom kons våm inte tål stora plötsliga förändringar av utfodringen. NDF-fiberhalten i ungt gräs är mycket låg. Ungt gräs innehåller rikligt med lösliga näringsämnen, kolhydrater och proteiner, som förorsakar en kraftig våmjäsning. När man går över till utfodring med betesgräs kan man ge torrt hö eller ensilage för att bibehålla idisslingen och säkerställa hälsan.

För att mjölkprpoduktionen ska bibehållas lönar det sig att inte sänka kraftfodergivan för snabbt vid övergången till betesutfodring. Genom att bibehålla kraftfodergivan på samma nivå som tidigare förbättras också upptagningen av magnesium, och risken för betesförlamning minskar. Kraftfodergivan kan sänkas när korna börjat äta tillräckligt mycket av betet.

Betesutfodring och kraftfoderutfodring av robotbesättningar

För vårens och försommarens beten passar ett mångsidigt fullkraftfoder, såsom Lypsy-Krossi I eller Nurmi-Krossi I, som balanserar upp betesvallens låga fiberhalt och rikliga halt av lösligt protein och stävjar ökningen av mjölkens ureahalt. Efter midommaren börjar betesgräset förvedas och då är det bra att byta helkraftfodret till en energirikare produkt, såsom Lypsy-Krossi II, Nurmi-Krossi II eller Auto-Krossi II.

Kraftfoderkompletteringen under betesperioden kan också ske i form av spannmål och Tuotos-Krono-halvkoncentrat, eller spannmål, Rypsi-Krono-koncentrat och mineralfoder. Om man har knappt om fodersäd är den heltiska sommaren den bästa tidpunkten att spara på utfodringsarbetet och använda ett färdigt allfoder.

Betesperiodens tillskottsfoder

För vårens och försommarens beten passar ett mångsidigt fullkraftfoder, såsom Lypsy-Krossi I eller Nurmi-Krossi I, som balanserar upp betesvallens låga fiberhalt och rikliga halt av lösligt protein och stävjar ökningen av mjölkens ureahalt. Efter midommaren börjar betesgräset förvedas och då är det bra att byta helkraftfodret till en energirikare produkt, såsom Lypsy-Krossi II, Nurmi-Krossi II eller Auto-Krossi II.

Kraftfoderkompletteringen under betesperioden kan också ske i form av spannmål och Tuotos-Krono-halvkoncentrat, eller spannmål, Rypsi-Krono-koncentrat och mineralfoder. Om man har knappt om fodersäd är den heltiska sommaren den bästa tidpunkten att spara på utfodringsarbetet och använda ett färdigt allfoder.

Betesperiodens mineralutfodring

I början av betesperioden är de bra att använda riktigt starka magnesiummineral. såsom Lypsy-Namino Mg+ eller Lypsykivennäinen Mg+. Magnesium är ett synnerliget kritiskt mineralämne särskilt i början av betesperioden, när betesgräsets höga proteinhalt i kombination med dess goda smältbarhet försämrar upptagningen av magnesium. Detta ökar betydligt risken för betesförlamning. Kons magnesiumbehov ökar under den första månaden på betet med upp till 30 gram per dag jämfört med behovet under mitten och slutet av betesperioden.

Förebyggande av betesförlamningar

Betesförlamning eller magnesiumförlamning är ett tillstånd som beror på magnesiumbrist. Orsaken är antingen för låg magnesiumhalt i fodret eller att det finns faktorer som försämrar kornas magnesiumupptagning (vall med hög protein- och kaliumhalt, lågt intag av fiber). Sjukdomen förekommer vanligen under betesperioden när gräset är ungt. Betesförlamning kan också förekomma vid utfodring med ensilage.

De första tecknen är att kon verkar spänd och har muskeldarrningar. I nästa fas får den kramper. Om man inte snabbt får en veterinär till platsen kan kon lätt dö. Behandlingen består av magnesiuminjektioner som veterinären ger. Om det förekommit betesförlamning i besättningen ska man genast börja ge djuren mera magnesium.

Som förebyggande åtgärd och första hjälpen kan du använda Lehmän Magnesiumpasta, som innehåller snabblösligt magnesium. Det är bra att ge Lehmän Magnesiumpasta genast när de första förlamningssymptomen uppstår. Det lönar sig att skaffa hem ett förråd med Lehmän Magnesiumpasta redan före betesperioden. Som förebyggande åtgärd passar också magnesiumrika mineralfoder, såsom Lypsy-Namino Mg+ och Lypsykivennäinen Mg+.

Tillgången till vatten på betet

Vid betesutfodring kan tillgången till vatten vara en produktionsbegränsande faktor. Det går åt över 100 liter rent vatten per ko och dag, och man ska se till att korna lätt kommer åt att dricka. Beroende på antalet kor ska man placera ut ett eller flera vattenkar åt mjölkkorna på betet. Området kring karet ska hålla för att trampas på.