Hur precisera gödslingen av vallarna för nästa växtperiod?

Den sista ensilageskörden bärgades ju alldeles nyss, men nu är det ändå dags att fundera på hur gödslingen av vallarna kan justeras för den kommande växtperioden. Under den gångna växtperioden fick många stora vallskördar, och det frigjordes rikligt med kväve från marken. Det frilagda kvävet säkerställde vallfodrets höga råproteinhalt.

Tillräckligt mineralkväve för vårgödslingen

Under en ’normal’ växtperiod, när friläggningen av kväve från marken begränsas av torka eller kyla, kan en stor skörd leda till låg råproteinhalt. Den första vallskördens kväveupptagning accelererar när stråskjutningen börjar, och en tillförd kvävegiva på 100 kg N/ha räcker för att producera en vallskörd av god kvalitet om ca 4 t ts/ha. Efter det behövs kväve som mineraliserats, dvs. frigjorts från jorden, för att upprätthålla tillväxten och ge tillräcklig råproteinhalt.

I försök på Kotkaniemi har man mätt hur kväve som klöver fixerat friläggs under våren, och det sker mellan en till två veckor före den första skörden vid den tidpunkt då kväveupptagningen är som intensivast. När växtperioden börjar kan vi inte veta hur mycket kväve som friläggs från marken, och därför lönar det sig att satsa på den första gödslingen. Fördelen med vallar är att kväve som eventuellt blivit kvar från den första skörden utnyttjas effektivt för den andra och tredje skörden.

Nollrutorna visar mängden kväve som friläggs från jorden

I Yaras gårdsförsök frilades eller mineraliserades mycket kväve från marken den här växtperioden. På ett vallskifte där man odlade ett rent vallgräsbestånd frigjordes 50-80 kg N/ha. Från klöverhaltiga vallar frigjordes 70-100 kg N/ha. I ett försök med kvävetrappor i Luke Maaninka ökade vallskörden från ett rent vallgräsbestånd ända upp till kvävegivan 300 kg N/ha. I praktiken innebär det, att det alltid behövs kväve som frigjorts från jorden för att producera en stor och högkvalitativ vallskörd när man har rena vallgräsblandningar.

Den stora mängden kväve som frilagts från jorden kan få en att tänka att kvävegivan eventuellt kunde sänkas för den kommande växtperioden. Eftersom växtperioden var exceptionell med tanke på mängden kväve som frilagts från jorden lönar det sig att anlägga nollrutor på vallskiftena innan man bestämmer sig. En nollruta berättar hur mycket näring som friläggs från jorden och hur mängden varierar från år till år.

Det kan finnas stora skillnader mellan vallskiften beträffande mängden kväve som friläggs från jorden, och på de skiften där det frigörs små mängder kväve är det viktigt att ombesörja en tillräcklig kvävegödsling varje år. Resultatet av gödslingen ska alltid bedömas på basis av råämnesanalys av vallfodret. Om en minskad gödsling leder till låg råproteinhalt ökar detta utfodringskostnaderna. Vallskiftena ska ändå alltid gödslas med kalium om markens bördighetskalium är tillfredsställande eller lägre.

Mervi Seppänen
YaraSuomi