I trim för en guldsäsong

Övergångsperioden, från tre veckor före och tre veckor efter kalvningen, är den farligaste tiden för kon. När mjölkstigningen börjar går kons energibalans på minus, och kon tvingas upplösa sina egna vävnader för att täcka behovet av energi och aminosyror. Det handlar ändå inte bara om brist på energi och näringsämnen, utan också om en så kallad tyst inflammation i kroppen.

Inflammation är en god dräng, dålig husbonde

Nästan alla kor drabbas av ett systemiskt inflammationstillstånd av någon grad efter kalvningen. Det är inte alltid fråga om en sjukdom, en lindrig inflammation är ett nödvändigt verktyg för att återställa kroppen efter kalvningen, lösgöra moderkakan och förnya vävnaderna.

En kraftig inflammation är däremot en stor påfrestning för kon, och kan till och med vara livsfarlig. Kalvningsstressen och omställningen av utfodringen skadar tarmens slemhinnor och gör att skadliga bakterietoxiner (LPS) kan ta sig in i blodomloppet. Detta sätter igång en kraftig inflammationsreaktion i kroppen. Samtidigt blir kons lever hårt belastad, när kon upplöser sina fettreserver och levern försöker utnyttja de frilagda fettsyrorna för energiproduktion. Levern arbetar för fullt och kan inte längre uträtta sina normala uppgifter, som till exempel att bryta ner toxiner.

Insulinresistens och fruktsamhetsproblem

I en färsk artikel i tidskriften Journal of Dairy Science (2026) framhålls, att en hög halt av fria fettsyror i blodet (NEFA) redan i sig kan upprätthålla inflammationer och försämra kons immunförsvar och insulinkänslighet. Man kan i synnerhet hos kor som blivit feta under slutet av laktationen se problem som påminner om diabetes hos människor.

En för stark inflammation och aptitminskning utsätter kon för metaboliska sjukdomar som ketos och kalvningsförlamning. Inflammationen påverkar också indirekt till exempel fruktsamheten. Med tanke på kons egen överlevnad är en bibehållen fortplantning mindre viktig, så vid problem under början av laktationen minskar kroppen själv sina insatser för fruktsamheten.

Foderintaget avgör hur övergångsperioden lyckas

Under övergångsperioden upplever kon många stora förändringar. När gruppen och utfodringen förändras är det extra viktigt att ätförmågan bibehålls. Sinkornas foderbord får inte bli tomt, och det ska också finnas tillräckligt med rum vid foderborden under en kalvningstopp. Förändringar av utfodringen kan jämnas ut om man delvis kan använda samma foder för sinkorna som för de mjölkande korna.

För kor som nyss kalvat är det viktigt med glukogent foder, dvs. foder som höjer blodsockret. Blodsockret är alltså viktigt i det här produktionsskedet. Acetona-energifodret har utvecklats just för att stödja intaget av torrsubstans under övergångsperioden och energitillförseln.

Mineralutfodringen är en av de viktigaste nycklarna till en lyckad omställningsperiod. Antioxidanter och spårämnen hjälper organismen att dämpa inflammation. Hankkijas Kultamineraler är högklassiga mineraler för högavkastande besättningar. De innehåller spårämnen i form av Zinpro® ProPath®, som absorberas effektivt.

I vissa sammanhang räknas också sinläggningen som en del av omställningsperioden. Ett vanligt problem på gårdarna är att kunna ge tillräcklig mineralutfodring i samband med sinläggningen, när kraftfodergivorna är mindre och man använder näringsfattigare foder såsom hö eller halm.

Inte alltid nödvändigt att gå på knäna

Alla kor lyckas inte med Lasse Viréns konststycke, att stiga upp och löpa vidare. Om vi lyckas stödja kon under övergångsperioden kommer den snart tillbaka till sin egen rytm, och vi får njuta av en välproducerande och frisk besättning. En lyckad omställningsperiod belönar både kon och plånboken, när kon når sin laktationstopp i jämn takt utan hälsoproblem.

Bradford B. J., Yuan, K. & McCarthy, M. M. 2026. Metabolic and immune disturbances in transition cows: The interconnected roles of lipid mobilization, inflammation, and milking management. Journal of Dairy Science 109: 1-5.

Författare: Vappu Tauriainen, Hankkija