Blogg: Sinperioden är början för varje hundratonnare

Vad behöver en sinko då? Under sinperioden återhämtar sig kon, juvervävnaden förnyar sig och lagren fylls. Kon koncentrerar sig på att vila och på kalvens tillväxt. En sinperiod på 6-8 veckor har visat sig förbättra mjölkavkastningen under nästa säsong. Även råmjölken börjar formas ungefär en månad före kalvningen.

I bästa fall delas korna i två grupper, sinkor och de som redan kalvat. Det här underlättar planeringen av utfodringen och förberedelsen innan kalvningen. Sinkor borde få mindre näringsrikt ensilage än lakterande kor, för starkt ensilage kan balanseras med halm och hö. Om sinkor lyckas stjäla lakterande kors blandning, kan det förekomma svåra kalvningar och till och med problem för kons hälsa.

Som många pappor vet, kan en gravid mamma vara en utmanande partner. En sinko är kanske inte verbalt lika besvärlig, men behöver oberoende högklassig skötsel. Sinperioden är en av de viktigaste perioderna under kons årscirkel. När kon startar sinperioden och flyttas bort från de lakterande korna, kan sinkorna också drabbas av ”semesterstress”. Att fara på semester är kanske inte så lätt och det tar tid att vänja sig med en ny grupp och en ny omgivning. Dessutom tränger de gamla mammorna med sina armbågar vid hotellets buffebord för att vara första i kön. En skyggare nykomling kan ofta få för lite mat om det inte finns tillräckligt plats vid foderbordet.

En dräktig ko behöver ändå inte äta för två, utan behovet är bara lite större än uppehållsenergibehovet. I en passlig blandning finns det ungefär 9-10 MJ/kg ts energi och 13-15 % protein av torrsubstansen. Under sinperioden är det inte lämpligt för kon att varken magra eller bli tjockare. Konditionsklassen borde korrigeras redan under den senare laktationsperioden. 2-3 veckor före kalvningen kan man sakta börja öka kraftfodermängden för att aktivera våmmikroberna. Det är viktigt att hålla våmmen full under hela sinperioden, men speciellt under de sista veckorna före kalvningen är det viktigt att stöda ätandet då kon naturligt minskar foderintaget i det här skede. Matlusten kan stimuleras till exempel med den smakliga Acetona EnergyPower.

Det kan vara farligt att ta upp gammalt groll i ett parförhållade, men då det gäller förberedelsen innan kalvningen är det oftast nödvändigt. Alla idrottare har sina svaga punkter, och på samma sätt behöver kor stöd i olika saker. Om till exempel kon har tendens för kalvningsförlamning, lönar det sig att ta hänsyn till detta redan i ett tidigare skede. Kalvningsförlamning går traditionellt att förhindra med en sparsam kalciumutfodring under sinperioden. Ibland måste dock kalciumomsättningen aktiveras, om till exempel ensilagets kalcium- och kaliumhalter är höga. Absorberingen och frigörandet av kalk i kroppen kan aktiveras med användning av mineraler som innehåller rikligt med bevisat effektiva anioniska salter, som försurar kroppen lätt, som till exempel Acetona Dry – tillskottsfoder eller mildare Umpi-Namino Anion-mineral, som kan användas genom hela sinperioden. I samband med kalvningen kan man säkra intaget av kalcium med den snabbt absorberande ProRumen Ca -lösningen.

Hos sinkor kan den rätta mineralutfodringen inte understrykas för mycket. Utöver kon behöver den växande kalven mineraler, spårämnen och vitaminer för sin tillväxt. Om ensilaget analyseras för mineralhalter, är det lätt att komplettera utfodringen med Sopivakivennäinen®, som är planerad för hela gården, eller med Umpikivennäinen Sorkka+, som innehåller rikligt med spårämnen och biotin. I utfodringen under sinperioden kan man uppnå stora fördelar med liten insats. Om kon inte missar starten, har den en bra chans att nå upp till en hundratonnare.

Vappu Tauriainen
Utvecklingschef, specialfoder