Valletableringen är en viktig del av näringsförsörjningen på ett välavkastande vallskifte

I samband med den andra och tredje skörden fattar man också beslut om behovet av att förnya vallarna. För att precisera näringsbehovet i etableringskedet lönar det sig att göra en foderanalys av vallfodret, där också mineral- och spårämneshalterna undersöks. Genom att granska resultaten av vallskiftets markkartering och foderanalyser kan vi avslöja näringsbrister, som effektivast kan korrigeras i samband med att vallen förnyas.

Man ska fästa särskild uppmärksamhet vid huvudnäringsämnena, dvs. kväve, fosfor och kalium. För t.ex. kaliumfattiga skiften ska ett långverkande jordförbättringsmedel, Yara BIOTIITTI, beställas i god tid.

Med stora vallskördar bortförs mycket näringsämnen. Vallarna är också mycket effektiva när det gäller att utnyttja kväve, men förstås på det villkor att inget annat näringsämne utgör begränsande faktor. På basis avYaras treåriga pilotprojekt är näringsbalanserna på rikt avkastande vallar negativa. Därför bör man förutom under skördeåren också lägga vikt vid näringsförsörjningen vid valletableringen för att bördigheten på rikt avkastande vallskiften ska bevaras.

Vallarna har nytta av tilläggskväve också i etableringsskedet

Vallar utnyttjar kväve effektivt. På basis av ett treårigt försök vid Luke är kväveanvändningen effektiv ännu vid 300 kg N/ha. För närvarande används vid gödslingen av vallar i snitt 150 kg N/ha, och man har bedömt att det i praktiken inte finns mån att minska vallarnas kvävegödsling.

Under etableringsåret kan vallomloppets kvävehushållning förbättras med hjälp av kreatursgödsel och genom att etableria vallen t.ex. i ett blandbestånd med fodersäd och ärter, som skördas till helsädsensilage. Kreatursgödselns totalkväve och det kväve som ärterna binder kan ge en extra kick åt det första årets vallskörd om kvävemineraliseringen är effektiv, dvs. om marken är varm och tillräckligt fuktig. Det finns ingen forskningskunskap om hur bra valletableringen lyckas i olika fodersäd-baljväxtbestånd, men många jordbrukare har prövat det i praktiken och har både goda och mindre goda erfarenheter.

Fosforgödsling också med beaktande av skördeårens gödslingsplan

Fosforbalanserna på rikt avkastande vallar var alltid negativa på Yaras pilotgårdar under försöksåren. Det bortförs årligen över 20 kg P/ha med skörden och detta bör beaktas i skördeårens gödslingsplaner. Under skördeåren medför riklig användning av stallgödsel skördenedsättningar och sänker vallfodrets kvalitet, men på etableringsåret kan högre bruksmängder av stallgödsel rekommenderas.

Av den nya forsforförordning som nu är på remissrunda framgår inte klart hur fosforgödslingen av vallar i etableringsskedet förädras, dvs. det lönar sig att beakta detta på våren. I vilket fall som helst bör fosforgödslingen planeras så att också möjligheterna att i planeringsskedet sikta på en högklassig forsforförsörjning på vallskiftet utnyttjas.

Kaliumfattiga vallskiften

Rikt avkastande vallar upptar ca 200 kg K/ha kalium. Om vallskiftets bördighetskalium visar rött och vallfodrets kaliumhalt är nära 20 g/kg ts, börjar kaliumet vara det näringsämne som också begränsar användningen av kväve. Kalium är ett näringsämne som lätt urlakas ur jorden, men för långvarig kaliumförsörjning passar utmärkt Yara BIOTIITTI, från vilket friläggs ca 30 kg K/år genom förvittring. Effekten av Yara BIOTIITTI är störst vid markkontakt och det rekommenderas därför att produkten används i vallens etableringsskede. Kalium är ett viktigt växtnäringsämne särskilt med tanke på vallens övervintring och för klöverhaltiga vallar, som har nytta av en högre kaliumgödsling under skördeåren med gödselmedlet YaraMila NK2.