Lyckad valletablering borgar för god skörd

En lyckad valletablering borgar för en god skörd under de egentliga skördeåren. Det viktigaste vid valletablering är att åstadkomma ett jämnt och tillräcklligt tätt bestånd. Det finns ett direkt samband mellan vallens täthet och framför allt den första skörden.

Åkerns grundläggande faktorer i skick före sådden

De viktigaste faktorerna med tanke på skördenivån ska sättas i skick redan innan den nya vallen sås. Åkerns grundläggande skick är helt avgörande för alla odlingsväxters tillväxt och skördebildningsförmåga, och det gäller också vallen. När det gäller valletablering är åkerns grundläggande skick ännu viktigare än annars, eftersom avsikten är att få ut all potential ur vallen under flera års tid.

Dräneringen ska vara i ordning. Övetflödigt vatten ska hållas borta, men med till exempel reglerbar dränering kan man i torrare förhållanden säkerställa tillräcklig tillgång till vatten med tanke på skördebildningen. En fungerande dräneringen är också en förutsättning för att man ska kunna trafikera på åkern med tunga maskiner utan att skada växtligheten eller markstrukturen.

Också vallåkrarnas ytplanering ska vara i skick. Genom att forma åkerns yta får man bort gropar och svackor. Det gör det enklare att kontrollera ansamlingen av ytvatten på vintern och man slipper stående vatten och is som skadar vallen.

Kalkning och ogräsbekämpning

Grundkalkningen av åkern ska vid behob göras senast innan en ny vall etableras. Man ska också se till att bekämpa fleråriga ogräs. Det går till exempel inte att bekämpa kvickrot efter att den nya vallen såtts.

Etablering av ett nytt bestånd och val av skyddsgröda

Valletablering på våren bör nästan alltid göras i en skyddsgröda. Som skyddsgröda används oftas ett vårsädesslag. Vid valet av växtart och sort lönar det sig att i synnerhet beakta grödans stråstyrka, så att den växande vallen får utvecklas i fred.

Valet av skyddsgröda påverkas mest av för vilket ändamål och med vilken strategi man tänker skörda skyddssäden. Vid valletablering minskas skyddsgrödans utsädesmängd med 20-30 % från normal såtäthet.

Om skyddssäden ska tröskas har växttiden betydelse. Efter att skyddssäden tröskats måste vallbeståndet kunna växa ytterligare en månad för att bli tillräckligt starkt inför vintern. Tidigt korn är ett tryggt val som skyddssäd, om spannmålen tröskas vid normal tid. Om man använder skyddssäd som skördas till krossad spannmål kan man använda en senare sort, eftersom säden vid krossensilering skördas i ett tidigare skede, när kärnskördens fukthalt typiskt är 25-30 %.

Om skyddssäden skördas genom tröskning rekommenderas att halmen tas bort. Halmen kan i vissa förhållanden också finhackas och lämnas kvar på åkern, men i så fall får mängden halm inte vara för stor. Tröskans halmhack måste fungera bra. och så måste föraren också behärska körtekniken, det får inte bli kvar några stora halmhögar på åkern.

Om skyddsgrödan skördas till helsädsensilage kan man använda mycket rena spannmålsäväxter, och ta hänsyn till sädesslagens olika fodervärden. Ett annat alternativ är att till exempel använda blandningar av spannmål och baljväxter, men i så fall ska man beakta risken för liggsäd.

Såningsteknik

Vällväxtfrön är små till storleken och det optimala sådjupet är 0-2 cm. Med en separat låda för småfrön på såmaskinen brukar det gå bra att så vallutsädet tillika med gödslingen och sådden av skyddsgrödan. Vallfröna hamnar då på ytan och blir på sin höjd lätt inmyllade.

Om vallväxtfröna sås via billarna är det viktigt att se till att de inte hamnar för djupt. Det kan till och med vara bättre att först så skyddsgrödan och sedan välta åkern. Då förhindrar man att vallväxtfröna hamnar för djupt ner.

I alla fall välts åkern en gång till efter att vallväxten såtts, utom om man har en såningsmaskin med välthjul. Syftet är att åstadkomma en jämn groning och att vallväxtutsädet ska få riktigt god markkontakt. Vid vältningen jämnar man samtidigt ut små ojämnheter på åkern och pressar ner uppkomna stenar.

Gödsla med måtta

I valletableringsskedet lönar det sig att vara måttlig med gödslingen, i synnerhet när det gäller kväve. För stor kvävegiva kan leda till att skyddsgrödan lägger sig och man får problem, både med att skörda skyddsgrödan och för att det blir luckor i den etablerade vallen.

Då man vill producera en högklassig vall får man inte heller glömma fosforgödslingen. I samband med etableringen kan man ge en större fosforgiva i form av förrådsgödsling. När fosforn är placerad i marken är den inte lika känslig för utlakning som om fosforn sprids som ytgödslilng under skördeåren. Det går bra att använda stallgödsel i olika former i samband med valletableringen, och då kan fosforgivan också vara större, med beaktande av användningen av fosfor för förrådsgödsling.

Växtskydd enligt behovet

Fröogräs bekämpas enligt behov. Vid valet av bekämpningsmedel ska man beakta eventuella begränsningar av användninge, till exempel gällande produktion av helsädsensilage, eller preparatens lämplighet för vallbaljväxter.

Också då man använder eventuella sjukdomsbekämpningsmedel eller tillväxtreglerare ska man beakta användningsrestriktionerna.

Mika Isolahti/Boreal Kasvinjalostus Oy