Många goda effekter av att kalka vallen

Kalkspridning på hösten efter skörden på vallar som står i tur att förnyas går snabbt och minskar risken för utlakning av kalk jämfört med vinterspridning av kalk på snö. När hösten närmar sig lönar det sig följaktligen att titta på foderanalyserna också för att se om det finns behov av kalkning, och jämföra dem med de färskaste markkarteringsresultat man har. Nyttan av kalkning syns på foderkvaliteten genom höjda halter av näringsämnen, bättre smältbarhet och effektivering av kväveutnyttjandet, vilket höjer fodrets proteinhalt.

Också snedvridet ekvivalentförhållande som orsakar förlamningar hos nöt kan avhjälpas med kalkning. I praktiken betyder det att marken tillförs kalcium och magnesium med hjälp av kalkning i förhållande till en överstor mängd kalium. I foder från sura jordar är det också möjligt med hög järnhalt i en grad som är skadlig för djurhälsan. Med kalkning kan man förutom fodrets kvalitet och mängd också påverka markstrukturen, och en god aggregatstruktur tryggar skördeproduktionen också i extremförhållanden.

Vallskiftena först i kalkningskön

Kväve är vallens viktigaste näringsämne, men är också det växtnäringsämne som försurar marken kraftigast. Det går inte att pruta på gödslingen eftersom vallarnas näringsbalans lätt blir mycket negativ. På vallar blir den skördeökning man får genom kalkning större än på spannmål, och de goda effekterna på foderbordet ökar kalkningens positiva nytta betydligt. Kalkning utjämnar dessutom skillnaderna mellan vallskiftenas pH, vilket minskar fodrets kvalitetsvariationer och härigenom underlättar utfodringen.

Klöver och framför allt blålucern är mer krävande vad gäller markens pH än gräsväxter och upptar också rikligt med kalcium med skörden, och dessutom försämras rotbakteriernas kväveupptagning i sur miljö. Ett lämpligt mark-pH är därför viktigt vid odling av vallbaljväxter eller klövervallblandningar, och regelbunden underhållskalkning är här ett måste.

Råd för uppskattning av lämplig kalkmängd

Valet av kalkmängd och lämpligaste kalkprodukt för åkrarna påverkas av markens pH, jordart, mullhalt och katjonbyteskapacitet, som visar markpartiklarnas förmåga att fastlägga näringsämnen. Med tanke på markstrukturen är det optimala katjonförhållandet ca 70-85 % kalcium, 12-18 % magnesium och 3-5 % kalium (Eurofins Markkarteringstjänst). Det lönar sig att beakta de när värdens vid valet av kalkprodukt.

Ett mål för kalkningen kan vara att höja skiften till minst ”god” bördighetsklass, med den mängd kalk per gångs om behövs för att höja värdet med en bördighetsklass. I Hankkijas sortiment ingår Nordkalks, Juuan Dolomits och SMA Minerals högklassiga alternativ för att förbättra markens bördighet och struktur. För att räkna ut den kalkmängd som behövs kan du ta hjälp av Kalkilatorn eller Juuan Dolomiittikalkki Oy:s tabell.

I närheten av Siilinjärvi finns för etablering av nya vallar också ett annat tänkbart alternativ nämligen Yara Biotit. Produkten har också kalkningsverkan, men framför allt har den en långvarig kaliumgödslingsverkan och höjer mängden förrådskalium. Kalium är det näst viktigaste näringsämnet med tanke på skördenivån och bl.a. utnyttjandet av kväve. Det bortförs stora mängder kalium från vallskiften, till och med lika mycket som kväve.