Nya premix för fjäderfäfoder i bruk i foderfabriken i Åbo

På Hankkijas foderfabrik i Åbo har man tagit i bruk nya förblandningar av vitaminer och spårämnen.
Tack vare den nya premixen har vi kunnat öka våra satsningar på spårämnes- och vitaminutfodring av unga köttfåglar och moderfåglar. Dessutom har produktutvecklingen också fokuserat på spårämnes- och vitaminutfodringen för unghöns och värphöns.

Spårämneshalterna ska motsvara fåglarnas behov

Mineralämnena indelas i makro- och mikromineralämnen. Till makromineralämnena hör kalcium, klor, magnesium, fosfor, kalium, natrium och svavel. Koppar, mangan, zink, selen, järn och jod är mikromineralämnen. Mikromineralerna kallas ofta också för spårämnen. Fåglars spårämnesbehov är mycket litet jämfört med deras behov av makromineraler. Följaktligen innehåller fodret betydligt mindre spårämnen än makromineraler.

Organiska spårämnesföreningar upptas lättare av kroppen än oorganiska föreningar. Ta till exempel koppar, som i form av oorganiskt kopparsulfat kan utnyttjas betydligt sämre av fåglar än organiska kopparkelater, t.ex. kopparglysinat eller en metionin-hydroxy-analog av koppar. Det finns olika slag av organiska kelater. Enkelt uttryckt kan vi säga att varje kelat är uppbyggd på olika sätt (med olika kemiska bindningar) och varje kelat har sin egen transportmekanism med vilken den förflyttas från transmittenten till cellen. Därför skiljer sig också kelaternas absorption och användbarhet en del från varandra.

I nya undersökningar har undersökts, hur mycket spårämnen djur och fåglar behöver, när de oorganiska spårämnena helt eller delvis ersätts med organiska spårämnen eller när man helt ersätter oorganiska spårämnen med organiska föreningar. Frågan har då varit, om man kan använda mindre av organiska spårämnen än av oorganiska, och om en mindre mängd organiska spårämnen räcker för att tillfredsställa fåglarnas behov. Undersökningarna har gjorts genom att fåglarna getts olika oorganiska och organiska föreningar. Eftersom man i undersökningarna jämfört ett stort antal av olika föreningar, och halterna av olika föreningar i fodren har varierat, är det mycket svårt att dra entydiga slutsatser av undersökningarna. Vi kan ändå konstatera, att vi när vi ersätter oorganiska föreningar med organiska föreningar kan sänka spårämneshalterna utan att fåglarnas produktionsresultat försämras. I vissa undersökningar har fåglarnas produktionsresultat till och med ökat när de utfodrats med enbart organiska spårämnen och spårämneshalterna i fodren varit lägre.

Olika fågeltyper och fåglar av olika ålder har egna näringsrekommendationer, där också spårämnes- och vitaminrekommendationer ingår. I näringsrekommendationerna, bland annat i rekommendationerna från NRC i USA (National Research Council) från år 1994, har man angett spårämnesbehovet enligt djurens behov då fodret innehåller enbart oorganiska föreningar. Också de rekommendationer som förädlarna av fågelhybrider ger baserar sig främst på behovet ifall spårämnena ges i oorganisk form. I praktiken är det hybridförädlarnas rekommenderade spårämneshalter för fåglar av olika ålder och i olika produktionsstadium som används som riktlinje när man väljer foderpremixens sammansättning och dos i fodret. Idag avviker många ändå ofta från förädlarnas rätt konservativa rekommendationer, särskilt när spårämnestillverkarna kan lägga fram forskningsrön som visar att man i fråga om deras foder inte behöver följa förädlarnas normer till punkt och pricka. Metionin-hydroxi-analoger av spårämnen har använts både i undersökningar och i praktiken, så att fågelförädlarnas minimirekommendationer underskridits. Fåglarnas produktionsresultat har ändå varit till och med bättre än då spårämneshalterna varit på den nivå som förädlarna rekommenderar, men getts i form av oorganiska föreningar. Det ska nämnas, att i fråga om vitaminer stämmer inte förädlarnas rekommendationer alltid överens med de lagstadgade maximinivåerna.

Till vad behövs spårämnen?

Varje spårämne har sin egen viktiga uppgift i fågelns organism. Ofta har ett spårämne många olika uppgifter. Symptomen på spårämnesbrist kan variera från lindriga symptom till svåra symptom som är skadliga för både produktionen och fåglarnas hälsa och välmående.

Zink är viktigt särskilt i fodret för värpande höns. Zink behövs för äggens skalbildning och är också viktigt för immuniteten. Zink behövs också för huden och fjädrarnas skick, för läkning av hudskador och sår och för produktion av testosteron och kortikosteroider. Klassiska tecken på zinkbrist är sänkt motståndskraft, dålig fjäderskrud, eksem, ofruktsamhet och dålig äggskalskvalitet.

Koppar behövs för att säkerställa funktionen hos många enzym. Koppar behövs för ämnesomsättningen av järn och härigenom för produktionen av röda blodkroppar. Anemi kan vara ett tecken på kopparbrist hos fåglar. Koppar är en byggsten för enzymer som är viktiga för produktionen av elastan och kollagen. Kopparbrist kan leda till nedsatt kollagenproduktion vilket medför skelettdeformationer. I värsta fall kan kopparbrist leda till tibial dyschondroplasi eller andra motsvarande benproblem hos fåglarna. Eftersom kollagen behövs för uppbyggnaden av hjärta och blodkärl kan kopparbrist också medföra hjärtsjukdomar och brusten aorta hos fåglarna. Koppar är också viktigt för fjäderskruden.

Järn behövs för produktionen av hemoglobin i blodet och myoglobin i musklerna. Det järn som ingår i fjäderfäfoder ska vara i lätt upptagbar form, eftersom järnomloppet i fåglarnas kropp är mycket snabbt. Många inre infektioner, bl.a. kockidios, kan störa upptagningen av järn. Anemi är ett typiskt tecken på järnbrist. Mangan är viktigt för ben- och broskbildningen i hönans kropp. Hos fjäderfä leder manganbrist till peros, korta och krumma ben. Hos värphöns leder manganbrist till dålig äggskalskvalitet.

Den intressanta med selen är att man visste att det var giftigt för djur innan man förstod att det också är ett nödvändigt ämne i djurens foder. Selen är en viktig del av ett enzym som motverkar oxidation i djurets celler. Selen behövs också för att bukspottskörteln ska fungera. Dessutom behöver djuren selen för att få god fruktsamhet. Selen och vitamin E förbättrar tillsammans immunsystemet hos fjäderfä.

Mera inte alltid bättre

Om fodret innehåller för mycket spårämnen eller om förhållandet mellan spårämnena i fodret är fel kan det ha flera negativa effekter. För stora spårämneshalter försämrar upptagningen av kalcium och fosfor. De vanligaste spårämnen som motverkar varandra är zink och koppar. En stor mängd zink motverkar kroppens upptagning av koppar, stör metabolismen och hindrar slutligen att koppar inlagras i äggen. Å andra sidan kan också stora mängder järn eller koppar motverka utnyttjandet av zink vilket i praktiken leder till anemi. Överlopps fosfor stör upptagningen av mangan.

Arbetet med premixerna fortsätter

De nya metoder som tagits i bruk i fabriken i Åbo väntas ha positiv effekt på fåglarnas produktionsresultat. I samband med att de nya premixerna togs i bruk såg man också över vitaminhalterna i fodren för olika fågeltyper och för olika ålders-och produktionsskeden. Mera om vitaminer i nästa utgåva av Husdjursnytt. Efter att de nya premixerna införts i Åbo-fabriken fortsätter arbetet med en översyn av de premixer som används i fjäderfäfoder i fabriken i Kotka.

Du kan fråga mera om spårämnen och vitaminer i Hankkijas fjäderfäfoder av Erja Koivunen: e-posterja.koivunen@hankkija.fi eller per telefon 010 768 3020.

Erja Koivunen
Utvecklingschef, fjäderfäfoder